Tjulululu.
Jag känner ibland att jag saknar kärleken. Men samtidigt så minns jag hur det var bortom det där ny kära.
Hur svartsjuk man var, hur dåligt man mådde över att man inte var snygg nog, hur man såg blickarna mot andra tjejer och när det tog slut.
Det vill jag inte leva med.
Visst, jag vill älska någon igen, och jag vill hitta han som är med en livet ut, men samtidigt så är det så mycket smärta som passerar på vägen mot honom.
Inget säger att min nästa kille kommer vara den rätta, eller killen efter det. Jag önskar bara att han ska komma. Han jag kan gå utan smink överallt med, klä mej slappt utan att skämmas, ha gemensamma vänner med och bara ha det bra.
Jag vet att det alltid är bråk, men jag vet även att för det mesta så för det folk närmre varandra.
Lika ensam idag, som igår.