Jag behöver få ett utbrott. Förstöra nånting.
Allt runt omkring mej nu är rörigt. Jag kan inte se mej själv i spegeln utan att vilja krossa den för att jag ser hur mina ögon speglar osäkerhet.
Jag har alltid stått på mej, eller åtminstone försökt.
Nu känner jag hur det bubblar upp i mej att det är dags att ge upp.
Allt man kämpat för. Bara kasta bort det i ett desperat försök att få folk att fatta.
Men jag håller emot. Jag har inget val.